Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ödesringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Martini spelade, grep först öfver strängarna,
som ville han slunga den bort, men smekte
sedan, lockade fram en liten vismelodi.
Ansiktet var blodrödt, lyste, och svetten
rann, fårade panna och tinning, där ådran
svällde kring det isgråa. Så grep han åter
hårdt kring strängarna, lyfte sig upp på en
arm, slog en volt och ställde sig bugande framför
piedestalen.
Applåderna dundrade, och han fick en duk
att torka sig med. Han lade lutan ifrån sig,
lyfte armarna, tog sats, och nu
började åter
det glittrande hjulet att rulla rundt manegen
—
draperierna drogos från, och ut rullade det i
strålkastarens röda och gröna ljus.
Ute i ryttargången möttes han af direk-
tören, som vänligt tryckte hans hand:
—
Jag får lyckönska er till en sådan
debut! —
sade han leende —
det är helt enkelt
lysande, och jag ångrar inte, hvad jag skrifvit
på programmet. Känner ni till Empire? Jaså,
inte! Då skall jag vid tillfälle tala om det
för er. Vi måste ha något som låter, ser ni,
och nu måste ni glömma, att ni fatt er utbild-
ning ute på landsbygden här. Ni är världs-
berömd, signor, och elddopet har ni fått i
London! Ni är signor Martini och inte mera
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
