Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I
109
— — —
och rosorna — —
nej, ta mig
— — —
nu kan det nog brinna!
Hon skrynklade dem samman och kastade
in i brasan, där flamman steg. Så tog hon de
halfvissna blommorna ur vasen och lät dem följa:
—
Stackars Irmelin! nu har hon ingenting
vackert i vasen mera! —
gäckades hon, —
men
jag far nog fler blommor i morgon, och då delar
jag med mig, kära du! Du får ju ta, när du vill.
—
Jag har mitt, jag! —
svarade Irmelin,
steg upp och öppnade så ett fönster.
Hon böjde sig långt ut, fick fast i en af
grenarna och bröt af några kvistar, som hon
sedan ställde i vasen.
—
Se, så stora knoppar, och de slå ut,
innan du får blommor härnäst!
—
Nej, adjö nu, govänner! —
hälsade
Och när brasan brunnit ner,
hoppas jag, att ni kommer. Jag väntar er om
en timme och går nu att beställa supén.
Hon gick, porten slog igen efter henne,
och nu hördes bara suset i träden därute.
Bl
Elvira leende
Friska fläktar slogo in med doft af mull
och vår, och borta i gränden började det att
bulta, skyggt och famlande —
det var
tidigt ännu.
—
Du spelar i kväll, Martini? —
frågade
Irmelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
