Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Strängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
Spela! Det duger jag inte till. Bara
kille. När jag var barn, tog jag fåglar på lim-
spön och stängde in dem i små burar, där de
knappast kunde röra annat än strupen, och så
inbillade jag alla därhemma, att jag hade lärt
dem att sjunga. Ja, nog hvisslade jag, trodde
själf på min konst och gjorde goda affarer med
fåglarna. Så en
dag —
det var sommar, och
alla fönster voro
öppna —
hörde jag kvitter
från ett rum
längst inne, där jag inte hade
någon bur. Ah, tänkte jag, antingen har där
kommit någon ut eller in. Och jag fick fast i
flughåfven för att taga sångaren med, smög
fram, och stängde alla fönster efter mig. Så
var det bara lillebror, som satt och gned kork
mot en flaska. Jag tror jag skrattade, så fan for
i mig. Och hvar gång jag hör något vackert, ser
jag alltid flaskan, korken och flughåfven och
grinar åt allt samman. Nej, inte så mycket
i kväll, när du spelade, Martini. I kväll tänkte
jag mest på lillebror, det var en pojkvasker,
som hade hjärtat på rätta stället, ska jag säga,
fast det brast rätt snart.
Han nickade och sydde flitigt nu.
Äter kom tystnaden, där lampans låga susade,
och det var som ett myller af gråt långt borta.
Manolo reste sig och lade bort sitt arbete.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
