Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Hon var förvånad öfver lugnet i allt detta,
det var inte hennes egen röst, utan någon
annan, som talade.
Yrseln kom, och huttrande kröp hon under
täcket. Det pratade i örat, skrattade och
hviskade. Hon tryckte ansiktet ned mot kudden,
och hvar gång tårarna kommo, blef det lugnare.
Slutligen förstummades ropen och pratet, och
hon trodde sig höra något, som
spelade, det
steg med suset i träden, och tårarna runno fritt.
Hvem spelade? Hon såg upp, men ingen
fanns i rummet. Hon gaf sig hän åt det
starka och underliga, lät sig ledas, reste sig
och gick som en
sömngångerska. Så klädde
hon sig och öppnade skåp och lådor. Allt
välte hon om, sökte efter något, som kunde
ligga underst i gömmorna.
Sist kom hon till en liten grön och järn-
beslagen kista, som hon öppnade, strödde dess
innehåll öfver golfvet: spetsar, nipper, bref,
böcker och torra blommor och längst nere ett
litet fotografialbum. Hon öppnade det, och
alla bladen voro som tomma fönster —
nej,
där satt ett enda blekt och gulnadt porträtt.
Varligt tog hon det, drog det ut ur ramen:
—
Far, min farl —
hviskade hon och
tryckte läppame öfver.
129
N. IV. Lundh. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
