Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ggaa
allt det kringströdda och packade öfver. Hon
låste omsorgsfullt, lekte tankspridt med nyckeln.
Så satt hon länge och såg på fars porträtt:
Hvad han var gammal och bruten. Stolt
ändå. Och hur hade han inte älskat henne!
Aldrig hade hon förstått, men nu — —
Det knarrade ute i trappan.
—
Det är bara jag, —
sade Elvira och
slog på dörren.
Irmelin samlade upp alla de röda bladen
och rullade samman till en liten kula.
—
Stig in, du!
Elvira steg in. Hon var i riddräkt.
—
Följer du med på en
promenad till
häst? Jag har varit tidigt uppe och har sett
på den nya sadeln, du vet. Följ nu med!
—
Ja, ja, —
sade Irmelin och kastade
kulan i vrån.
Martini skulle kanske komma, och nu ville
hon fly. Hon kände sig inte svag mera,
längtade efter sadeln och ville ut mot okända
vägar.
Elvira såg förvånad på henne:
—
Hvad är det för en gubbe, du ställt
upp på bordet och i den där konstiga ramen ?
—
Det är min far, —
sade Irmelin. —
Ah, du skulle ha sett min far, när han. var
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
