Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En hvirfvelvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(
f
141
■
—
Jag tror er inte! —
skrek hon och förde
bort hans arm.
Hofmästaren kom och hotade att stänga
våningen, om inte sällskapet ville hålla sig
tystare. Då troppade man in och drack med
Elvira för att lugna henne. Alla sågo på Irmelin,
och hon mötte blickarna och log, men undvek
Martini. Hvar gång han närmade sig henne,
vände hon sig och talade till andra, och när
han höjde sitt glas, låtsade hon alls inte se.
Han följde henne som i en dröm, steg för
steg, men visste, att alla de gråa voro emellan
dem. Nu kom direktören, hälsade vänligt åt
alla håll och tog honom under armen.
—
Ni har väl något nytt till
fästprogrammet
i morgon, kära Martini? Wardour blir hären
vecka eller så med sina lejon, och jag är säker
på, att han inte blir ensam om att skörda
lagrarna.
Martini hade inte mycket att säga, och när
han åter blef ensam, var Irmelin redan borta.
Han tog farväl och gick ut.
Det var rimfrost öfver stenarna, och på
gatan var allt tyst.
Natten var
stjärnklar, och långt gick han,
gick längs stranden, där strängarna ledde.
Inga vagnar sorlade, men
högt uppe sjöng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
