Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ringen brytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
där morgonljuset ville in. Det blef skymning
och eldljus. Drängarna ställde upp sig framför
det ijättrade lejonet, främst Wardour och Martini
med spjutet.
—
Så börja vi 1 Fram med dockorna!
På motsatta väggen hängde ett trasigt
skynke, som drogs undan. Man lyfte ner tvenne
manshöga dockor, som
hängde på linor under
taket och kunde svängas fram. Den ene var röd,
och masken grinade, den andre gul och trumpen.
Den röde snurrade lätt, det skrek och kvittrade
som kork i honom, och kappan var
knäppt ända
ned till knäna, glittrade som af dagg —
hvassa
stift och sylar, som voro fästa på korkskifvor
under kläderna och stucko spetsarna ut. Den
trumpne och gule kamraten var
tung och fylld
af järnskrot, vägde allt sina tvåhundra, och dess
ring, som löpte uppe i taket, gnisslade jämmerligt.
Dockorna skötos fram till lejonet, som röt
af skräck och raseri, de ställdes upp i linje
med drängarna, och den röde måste hållas i
armarna, för att inte dansa i otid.
Mästaren hade dragit på sig en
skjorta af
stålringar och smällde nu med piskan.
—
Sväng den röde! —
befallde han.
De svängde, och nu
började den att kvittra
och dansa in mot Leo, som reste sig och slog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
