Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ringen brytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g
I
■
H
—
Inte munspel mera? —
frågade Irmelin
spetsigt.
Martini log.
—
Ja, jag hörde ju, —
fortfor hon halft
för sig själf, —
det är vår och nu blir det
inga aftnar framför brasan mera, för nu kan
man vara ute — — —
Martini trädde fram ett steg, men strax
vände hon sig till Wardour och frågade om
lejonen. Han ropade fram ett par af dem, Caesar
och King, det stora gråa, som han mest litade
på. De slickade hennes fot vid gallret, och äfven
det bundna utanför ville visa sin tillgifvenhet.
—
Hvad har ni bakom skynket där? —
frågade Irmelin.
—
Inte se nu,
—
svarade Wardour. —
Det
vara
hemlighet. Men annan
dag. Inte visa
allt på en
gång, då har man
ingenting sedan.
—
I morgon? —
frågade hon nyfiket och
slog med solfjädern mot honom.
—
Ja, om
jag får den solfjädern ?
—
Det får ni se, det.
Skyfflarna borta vid ugnen började rassla
i kol och stybb, ungsluckorna gnisslade, och
skenet lekte på den gråa muren i hvalfvet.
Hon mötte Martinis blick, hälsade förströdt
och gick med väninnorna. Wardour följde,
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
