Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ringen brytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enw
-
~
i |H| -
h
Irmelin gång på gång, och kunde inte säga
annat, kämpande mot gråten.
Kring manegen steg åter orosvågen, och
direktören trädde ut med Wardour för att
lugna. Lejontämjaren blottade sin stålskjorta,
haltade, men kunde likväl slå en volt, och för-
säkrade nu, att spjutbäraren snart skulle visa
sig som »elastic wonder». Det hela hade varit
en lek och en liten rispa.
Man lugnade sig, och när Manolo kom och
hissade den stora flugan rätt ned i buren, där
Pelle tog emot, blef man snart intresserad och
klappade redan.
Martini hörde applåderna stiga och log
mot Irmelin, som lutade sig öfver. Han kände
bara, hur det flödade, och greps af en stor
och lycklig tacksamhet för allt. Allt hvirflade
omkring som skira slöjor, allt slöt sig kring
honom, det var inte en hård ring mera, det var
så mjukt och förlösande. Och det var tack-
samhet — — —
—
Mor, mor! —
ropade han i yrsel.
—
Han ropar på sin mor,
—
sade jockeyen.
—
Lefver hans mor? —
frågade en annan.
—
Kanske är det bäst att sända efter
—
Vänta, tills Manolo kommer. De bo till-
sammans. Kanske Manolo känner hans mor.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
