Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ett kärt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
honom till Herren. — En av de kristna kvinnorna,
ovanligt älsklig och glad, sade om gudstjänsten i dag:
’Aldrig, aldrig glömmer jag den.’
Av de åttiotvå skyddslingarne i asylen äro nu
sextiofyra döpta kristna. Av de återstående aderton, som till
namnet äro hedningar, äro fem redan dopkandidater.
En av de nydöpta sattes på sitt första prov nästan
omedelbart efter dopet. En annan kvinna, som är
mycket sjuk, bad, att någon skulle vaka hos henne i natt.
Den sjuka kvinnan är av låg kast, men den nydöpta
tillhör en hög kast. Miss Reed frågade henne, om hon
ville sitta hos den sjuka och se till henne. Först hängde
hon huvudet och syntes ej villig därtill, men miss Reed
förklarade för henne, att nu, då hon var en kristen, måste
sådana fördomar övervinnas. Nu samtyckte hon utan
vidare invändningar, första striden var över, och hon
hade segrat.
Avskedet från de spetälska var gripande. Både
män och kvinnor samlades för att säga mig farväl, och de
syntes helt rörda. De sände många »salaam» till alla sina
vänner i mitt hemland. De sista jag tog avsked av, voro
två små flickor, som logo så vänligt och skickade många,
många hälsningar till de kära vänner, som underhålla
dem. Stackars lilla Gangali var med kvinnorna, när jag
tog farväl av dem. Jag talade särskilt med henne och
frågade, om foten var bättre. Hon såg så belåten ut
över att jag vände mig till henne och svarade, att det ej
gjorde så ont nu. Stackars arma lilla barn! Vilket arv
av lidande har hon icke fått på sin lott!
Sedan jag lämnat Chandag, kunde jag se de spetälska
Mary Reed. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
