Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Skilda plikter (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
frestande dagar, men det är ingen anledning till oro.
Jag blir buren igenom allt. Han, som ’älskar mer än
någon moder’, är så öm emot mig, och hans närvaro är i
sanning en hjälp mot synder och omsorger. Hans kärlek
ger till fyllest.»
Mot slutet av året tyckes lidandets skuggor falla
ännu mörkare över hennes levnadsväg. I november
skriver hon:
»Min hals har blivit mycket angripen av det onda,
det är ofta mycket svårt, och jag tror ej, att jag kan tala
och sjunga mer än som behöves här bland mitt eget folk
under det år, som snart ingår. Jag håller på att bliva
deras medsyster i lidandet. Många av dem hava också
mycket ont i halsen. Det är en särskild art av
sjukdomen, som angripit flera. Några hava alldeles förlorat
rösten och lida svår andnöd emellanåt. Alla bedja
de mycket för mig nu på sista tiden och äro rädda, att
jag skall vara mycket plågad. Jag är ensam denna
månad, ty Yuhanna har farit till en konferens. Mycket
saknar jag hans hjälp. Jag går varje dag till Panahgah för
att hålla andaktsstunder med männen och för att se till
de sjuka, av vilka många nu äro så illa däran, att det
ej kan beskrivas.»
En uppmuntran, som kom Mary Reed till del under
detta år, må här berättas. I maj månad hade hon den
stora glädjen att få sammanträffa med sina medarbetare
i det amerikanska kvinnliga missionssällskapet vid
deras sanatorium bland bergen ovanför Almora. Dit reste
hon på deras hjärtliga inbjudan, en färd på 50 mil
(80 kilom.), varunder hon medförde sitt lilla schweiziska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
