Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bär — med glänsande undantag, som bekräfta
regeln — en mekanisk prägel, som tilltar dag för dag
och stämplar denna »arbetskultur», om hvilken
Eucken talar, till en masskultur. Sådant följer redan
med själfva åldern, som torrt upprepar, där
ungdomen upplefde nytt, som mekaniserar och
schematiserar det som hos den senare var lefvande, friskt,
ursprungligt. Och denna arbets- och masskultur,
vi kalla modern, företer verkligen i mycket
gubbaktiga drag.
Lämnande denna anknytning af
kulturdiagnosen till psykologien, går jag öfver till en annan
synpunkt, som härvid är för mig afgörande. Denna
är allt arbetes tendens i vår tid att afkoppla sig
från arbetaren och sammandraga sig kring en
objektiv kärna, bilda ett helt för sig i motsats till
personligheten, bli en trög, död massa, som rullar
fram efter inneboende lagar, ej efter arbetarens
vilja. I stället rycker denna massa honom med sig
— nolentem volentem. Vi stå i
tvångsarbetets tecken.
Hvad är det, som lägger denna tvångskänsla på
själfva vetenskapsmannen, konstnären, predikanten?
Jo, det är det omisskänneliga öfverflyttandet af
arbetets värdebetoning från den personliga
prestationen till samarbetets massa, till hvilken den
enskilde blott lämnar ett försvinnande bidrag och
inom hvilket han måste söka sig en lika
försvinnande uppgift, som tusen andra skulle gripa och
göra till sin, om han icke händelsevis komme före.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
