Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ytterst bestämmande driffjädern skall vara
arbetet själft. Att skapa verk betyder att inblåsa
sin egen lefvande ande i ett stoff.
Men den, som inlägger sin själ i ett verk, får
den tillbaka af verket med ränta. Hemligheten
på detta område är densamma som öfverallt annars
i människans lif. Man skall våga för att vinna.
Den som mister sitt eget lif, han behåller det.
Ingen rymd upplåter sig för den, som icke
riskerar ett fall. Gör man sig aldrig solidarisk med en
sak, som går utanför kretsen af ens eget lilla jag
och dess små intressen, röner man heller aldrig
någon rätt befruktande återverkan.
Det är en oomkullrunkelig sanning; att vi icke
kunna tänka på en personlig utveckling annat än
i sammanhang med ett arbete, en gärning, som
har vår själ. »En verksamhet», säger Kästner i
sin idérika bok om socialpedagogik och nyidealism,
»som är löst från den skapande andens lifgifvande
källa, kommer blott mekanik åstad. Men det
mekaniska arbetet mekaniserar tillbaka, nedtrycker,
gör tom. På omvändt sätt förhåller det sig med
skapandet ur idéer: det skänker den skapande lif,
höjer honom och tillför hans andliga tillväxt
alltjämt nya drifkrafter och ansatser.»
När vi nedlägga något af oss själfva på vårt
arbete, ger detta oss det utlagda kapitalet tillbaka
— förökadt med ränta. Och tecknet till att vi
stå i en sådan personlig ställning till arbetet
består företrädesvis i att vi kämpa med detsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
