Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om lifvets innehåll vore lösryckta ur lifvets egen
ram och sammanrullade sig till hårda och
omotståndliga klumpar, som röra sig efter de oblidkeliga
lagarna för tröghet och fall. Och gent emot dessa
mekaniskt tryckande och dragande innehåll står
människan där med sin krafts tomma men ovanligt
utbildade form, som just därför, att den är tom,
synes komma på ett ut med ett blott och bart kraf
eller en from önskan.
Men naturligtvis falla form och innehåll, kraft
och material i själfva verket ingalunda fullständigt
isär, utan talrika punkter finnas, där de mötas och
där det verkligheten ombildande arbetet firar sina
triumfer. Dessa punkter försvinna dock inför de
allt talrikare vordna och allt mer fordrande
uppgifterna, som kvarstå såsom blotta uppgifter. Det
är personlighets- och arbetskraftens egen skärpning,
som framför allt låter kulturmassans döda mekanik
springa i ögonen. Just i förhållande till vår ökade
känslighet, intelligens och arbetsdrift, med andra
ord våra växande fordringar på lif och verksamhet
och förnuft, framträder den del af materialet, vi rå
med, så försvinnande liten och faller andelöshetens
och opersonlighetens slagskugga mörk öfver resten.
Det är icke den moderna människans urartning
i och för sig, som kulturdiagnostikern har att
betona, utan denna lifvets tilltagande svårighet till
trots af, ja jag vill säga på grund af all
civilisation och kultur, hvilken våra onyktra
kultursvärmare icke förmå se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
