Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Masskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på människoförädlingens och människolyckans mål
såsom det högsta i historien, såsom det högsta och
bästa, mänsklig beräkning och kraft kunna
åstadkomma. Inga skygglappar för ögonen, inga
oöfverstigliga murar för fötterna! Prometeus-elden får
aldrig slockna. Hvad människan förmår göra för sig
själf — det äger hon också rätt till, det är
själfändamål. Den förnuftiga människan är alltings mått.
Hvad som finnes af högre makt än människan — det
finnes icke utom och mot henne utan inom och
med henne. Denna högre makt är antingen en
koncentration och en stegring inåt, något som tar vid i
vårt förnufts riktning, där erfarenheten drar sin
gräns för dess synfält, eller också något, som vi
neka att ta någon som helst hänsyn till. Utanför
förnuftet erkänna vi intet öfverförnuft, och
mystifikationer af något slag skola aldrig för oss
varaktigt stänga den väg, som vi se eller tro föra
fram till en bättre mänsklig tillvaro.
När konservatismen i våra dagar ofta
förmenar, att liberalismen blott är en tillfällig
öfvergångsform, som så småningom skall söndersmulas
mellan dess egen kvarnsten och socialismens — för
att då gifvetvis lämna den afgörande
kraftmätningen åt dessa senare — befinner den sig i en
grof villfarelse. Liberalismen har sin rot i eviga
idéer, mänsklighetens intressegemenskap och
personlighetslifvets obegränsade fullkomning. Därför
kan den heller aldrig dö, ja aldrig upphöra att söka
vara ledande. Men den kan fela — och felar ofta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
