Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Modernt själslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla, något hvari vi alla mer eller mindre röja, att
vi lefva i esteticismens tidsålder.
Vi mäkta icke på långt när, vi alla bildade, att
»förädla» världens och tillvarons råämne till idel
subjektiva stämningar och tillstånd och att låta
denna process beledsagas af lyrisk klang. Men i ett
afseende äro vi med — och måste nolentes
volentes vara med —, nämligen på själslifvets
rörlighet och de psykiska förloppens hetsiga rytmik.
Vi moderna människor sakna i förunderlig grad
fasta föreställningsmassor, som ge stadga och
medelpunkt. I stället förhärskar hos oss
idéupplösningens och idéförknippningens storartadt
utvecklade, mekanik. Föreställningsassociationens banor
äro märkvärdigt upparbetade, och en stor retlighet
råder inom föreställningssfären. En skymt af ett
underligt moln, och vi ha genast t. ex. luftskeppet
färdigt, en blick på en dödsannons öfver en obekant
i en tidning, och vi stå plötsligt vid vår bäste väns
likkista, ett litet utglidande med foten, och vi ligga
strax med ett mot stenen krossadt hufvud. På ringaste
anledning drager ett helt bildgalleri förbi vårt inre
öga, som dock icke låter lura sig att taga
overkligt för verkligt, ty kritiken är ständigt vaken
och fördubblar själsansträngningen. Samtidens
skönlitteratur ger djupa inblickar i detta
retningstillstånd, denna litteratur, där man sällan får direkt
veta något genom det som skall skildras själft,
d. v. s. genom enkla drag, som tränga sig på
hvarje betraktare, utan mest får allt till lifs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
