Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Modernt själslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillspetsat och satt sig till motvärn mot andra krafter,
hvarigenom psykes enhet icke litet brutits. Men
därmed betecknas heller icke subjektets allt
fullständigare utträdande ur objektet och allt
skarpare gränslinie mot detsamma. Utan antitesen
betyder här den nya själens karakteristiska
afgränsning mot en äldre typ. Den betyder, att vi förlagt
och alltjämt mer och mer bestämdt förlägga vår
andliga tyngdpunkt till abstraktionernas och
generalisationernas område, medan gamla tiders
människor i anseende till både sättet att känna och
vilja och till sättet att uppfatta och tänka afgjordt
mera utgingo från det individuella och omedelbara.
Förr såg man kanske ofta nog inte skogen
för trädens skull. Nu är det väl mest tvärtom.
Det hör ihop med lifvets omsättning i en massa
hastiga förflyttningar och rörelser af alla slag, att
man inte kan dröja med sin uppmärksamhet vid
Per eller Pål lika litet som vid den ovanligt höga
björken därhemma på gårdsplanen. Under en
automobilfärd på en storstadsgata möter man bara »folk»,
och från fönstret i järnvägskupén ser man inte annat
än landskapstaflor med skogar, slätter, sjöar och
berg ungefär lika alla andra. Och från ett
luftskepp lär man rent af bara bli varse en karta. Vi bebo
nu våningar men ha inga hem, våra vänner ha
reducerats till »bekanta», som vi nicka åt, prata med
på tåget, på sin höjd äta middag med utan att
vi särskildt noga fästa oss vid annat än att
desamma höra hit eller dit, äro det eller det, ha så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
