Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lidande och njutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana fraser eller sådan vidskepelse besväras eller
på något sätt bestämmas. Den menar sig skola
bli fullkomligt nöjd, om den blott en gång varder
hugnad med de handgripligare förmånerna och
konstruerar därefter sina ideal och inriktar därpå sina
omsorger. Och häraf får masskulturen en
omisskännelig prägel: att stå i tecknet af begreppsparet
lidande—njutning.
Människolifvet har emellertid långt ifrån
alltid behärskats af detta tecken. Kristendomen
segrade i ett annat och med den våra fäder. Deras lif
gick på en annan melodi. För dem var det absolut
i första rummet fråga om att vara frälst eller
inte frälst, och det senare var ungefär
likvärdigt med förtappad. Vi ha nog i allmänhet rätt
svårt föreställa oss, att en sådan känsla kunde vara
inte blott fullt oskrymtad, ohycklad, nykter och real
utan rentaf dominerande. Men den var utan allt
tvifvel så. Detta var lifvets djupaste innebörd och
fullaste allvar för fäderna, att människan frälste
sin själ och betryggade sig öfvergången till ett
nytt lif, till en annan värld. I jämförelse med detta
intresse bleknade allt annat till dröm och skuggan
af en dröm. Äfven jordelifvets lidanden, hvilkas
udd var bruten och hvilkas helvete var öfvervunnet
i och med vissheten om den salighet, som förestår
Guds människor. Och med lidandenas principiella
besegrande gick njutningarnas »Entwertung»
nödvändigt hand i hand.
Nu kommer man och säger, att fäderna byggde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
