Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spännen af denna typ äro i stort antal funna på Gotland. De liknande spännen som, mera sällan, anträffats i andra delar af Skandinavien, äro vanligen något afvikande. Det är intet tvifvel om, att de förstnämnda äro förfärdigade på Gotland.
Dessa spännen tillväxa småningom i storlek, så att man från tiden omkring år 800 funnit flera som varit fullt 16 cm. långa.
Fig. 6. Liten oval spännbuckla af brons. Längd 5,1 cm.
Funnen i Köpings socken på Öland.
Svenskt arbete från det 7:de århundradet.
Statens Historiska Museum, n:r 1304:1834,97.
Fig. 7. Liten oval spännbuckla af förgylld brons. Längd 4,9 cm.
Troligen funnen på Öland.
Svenskt arbete från det 7:de århundradet.
Statens Historiska Museum, n:r 2076:l5.
De ovala spännbucklorna tilltaga snart så mycket i storlek, att de redan före det 8:de århundradets slut äro mer än 10 cm. långa.[1]
Några af de här afbildade spännena, hvilka alla äro inhemska arbeten, bevisa att man redan vid det första årtusendets midt här i Sverige hade tillegnat sig konsten att pryda metallarbeten med "niello", det vill säga med inläggning af svafvelblandadt silfver. Härigenom erhållas ornament af svarta, vanligen smala linier, som göra en god verkan mot den silfverhvita eller förgyllda ytan.
Det var genom beröring med den romerska kulturen, som våra förfäder och andra nordbor lärde sig denna teknik, liksom flera andra. Vi hafva redan sett, huru de förstodo att åstadkomma vackra filigransirater, och de visa sig också vid den nu i fråga varande tiden hafva lärt sig äfven en annan teknik. De fig. 3 och 5 afbildade spännena äro nämligen prydda med inlagda röda stenar (granater).
I slutet af 400-talet, om ej förr, vora våra förfäder förtrogna med den vackra konst att på detta sätt pryda metaller, som är känd under namnet "verroterie cloisonnée". Den består däri, att man med hjälp af tunna, uppstående väggar af guldplåt bildar små rum af olika form, af hvilka hvart och ett sedan utfylles med en liten sten, som genom omsorgsfull slipning fått en sådan form, att den fullkomligt passar in i det af guldväggarna omgifna rummet. Ofta lades under den genomskinliga stenen en med fina linier eller rutor betäckt guldplåt, som ger mera "lif" åt stenen.
Emedan flera i olika delar af Sverige förfärdigade föremål, om hvilkas inhemska ursprung något tvifvel ej kan finnas, äro prydda på detta sätt, är det uppenbart, att man vid midten af det första årtusendet af vår tidräkning väl förstod sig på konsten att utföra verroterie cloisonée-arbeten. Omkring år 600 hade man här i landet bragt denna konst till en betydande höjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
