Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plansch 14-16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANSCH 14—16.
Plansch 14—16.
Biskopsmössa ("mitra"), som burits af biskopen i Linköping. Rikt prydd med äkta
pärlor, ädelstenar och synnerligen dyrbara, emaljerade plåtar af förgyldt silfver. Mitrans
höjd 35,5 cm.; hela längden från toppen till ändarna af de hängen, i hvilka banden sluta,
89,s cm.
Mitran, som ännu tillhör Linköpings domkyrka, är sedan år 1868 deponerad i Statens Historiska
Museum (n:r 3920).
I sitt nuvarande skick förskrifver sig mitran från den tid, åren 1459—1465, då Kettil Karlsson
var biskop i Linköping. Detta bevisas af vapensköldarna nederst på de två nedhängande banden
(pl. 14). I den ena skölden ses två i kors lagda nycklar, Linköpings domkyrkas vapen; i den andra
skölden är en svart vase i guldfält broderad, således biskop Kettils fädernevapen. Han hörde
nämligen till samma släkt som konung Gustaf I. Släkten är nu känd under namnet Vasa-släkten, ehuru
väl hvarken biskop Kettil eller kung Gösta kallat sig Vasa eller hört sig kallas så.
Från biskop Kettils tid härstamma broderierna, af hvilka de på mitrans framsida framställa Maria
bebådelse. Ängeln Gabriel säger åt Jungfrun: "Ave grada" (Hell, full med nåd) och Maria svarar:
"Ecce ancilla" (Se Herrans tjänarinna).
De emaljerade plåtarna äro däremot mycket äldre. Redan då biskop Kettil lät göra mitran i
dennas nuvarande form, voro dessa plåtar omkring 300 år gamla. De förskrifva sig nämligen från
1100-talet.
De äro utförda i cell-emalj, "émail cloisonné", med begagnande af en teknik, som mycket liknar
den "verroterie cloisonnée", af hvilken vi äfven här i Sverige, hafva så vackra prof från en vida
tidigare period.
Ett par nu skadade plåtar visa tydligt denna emalj-teknik. Tunna, lodrätt ställda och på den
underliggande ytan fastlödda guldlameller bilda väggarna ("cloisons") i en mängd små rum, som sedan
utfylts med pulveriserad emaljmassa af olika färg i de olika rummen. Sedan massan smälts och ytan
afslipats, ser man af väggarna endast öfverkanterna, hvilka bilda de smala linier, som skilja de olika
färgerna från hvarandra.
Denna teknik är urgammal i Orienten och blomstrar ännu i Japan och andra Österns länder.
Under de århundraden, då kristendomen var ung i våra nejder, gjordes många sådana arbeten i det
byzantinska riket. Och det byzantinska ursprunget till de nu ifråga varande emaljerna är tydligt. Den
plåt, på hvilken Kristus’ bröstbild är framställd (ungefär midt på den mellersta raden å pl. 16), visar
genom hela sin stil, att den härstammar från Orienten, och de bokstäfver, som ses å ömse sidorom
hufvudet, — begynnelse- och slutbokstäfverna af namnen Jesus Christos, — äro grekiska: I C och X C.
Men om ock konsten att göra sådana emaljer härstammar från Österlandet, äro de dock själfva
västerländska arbeten. Med undantag af nyssnämnda inskrift äro alla de andra latinska, skrifna med
romerska bokstäfver. Framför hvarje helgons namn se vi ett S, begynnelsebokstafven till "Sanctus";
i Constantinopel hade det vid denna tid hetat "Hagios". Och helgonens namn hafva latinsk form:
Petrus, Marcus o. s. v. I namnet Marcus är den tredje bokstafven ett latinskt R, ej ett grekiskt P.
Huru starkt det byzantinska inflytandet varit, visas emellertid däraf, att i den helige Petrus’ namn har
bokstafven r grekisk form, ehuru namnet lyder rent romerskt, och ehuru helgonet, liksom de andra,
kallas S(anctus).
österländska arbeten i émail cloisonné från medeltiden äro nu mycket dyrbara, men de
västerländska hafva ett ännu mycket högre värde, emedan de äro vida mera sällsynta. En utmärkt
kännare af medeltida emaljarbeten säger också om plåtarna på Linköpings-mitran, att han betraktar dem
såsom "Västerlandets märkligaste arbeten i émail cloisonné" \
1 N. Kondakow, Histoire et monuments des émattx byzantlns (Frankfurt am Main, 1892). Det heter där, sid. 241,
om Linköpings-mitrans emaljer: "Ces plaques que notis considérons comme lcs cmaux clolsonnés les plus remarquables de
rOccldent".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
