Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
för min känslo- och tankeförmåga och icke för något
af mina sinnen, det ämnar jag icke erkänna såsom
ett verkligt; det är redan från början utdömdt såsom
overkligt. Jag svarar derpå: skall materialisten med
något skèn af rätt utföra sitt sålunda tillkännagifna
beslut att från verkligheternas område förvisa allt det,
som endast finnes till för vår, känslo- och
tankeförmåga; så är det dock icke nog att han försäkrar,
att han med rätta ämnar så göra, utan han måste
väl vara förbunden till ett uppvisande af denna sin
rätt. Detta uppvisande kan ej bestå i någonting
annat än det, att vi med någon af de oss förlänade
formögenheterna se efter, huruvida det så förhåller
sig, som materialisten påstår, nämligen att det, som
blott är till för känslo- och tankeförmågan, det är ej
verkligt. Hvilken förmåga skola vi dervid begagna
oss af? Synförmågan? Det är ju redan sagdt och
medgifvet, att den sökta verkligheten ej med den
förmågan kan upptäckas, om hon också i verkligheten
funnes. Det vore således att med ögat leta efter ljud
och med örat efter ljus. Med den förmåga allena äro
vi förbundna att söka, för hvilken den föregifna
verkligheten skulle finnas, ifall hon finnes, således med
känslo- och tankeförmågan. Men af dessa två är den
ena, känsloförmågan, af den art, att hon icke kan
begagnas i en bevisföring, genom hvilken jag vill
öfvertyga andra; med min känsla kan jag på sin höjd
öfvertyga mig sjelf. Den förmågan måste jag alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
