Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Ett försök i den vägen kunde ligga nära till
hands för hvem som heldst. Tiden är ju gränslös;
det är medgifvet, att man inom henne aldrig kan
komma till en punkt, som icke har en annan fore
sig, och vi medgifva äfven, att man inom hennè aldrig
kan komma till en punkt, som icke har en annan
efter sig. Tiden är gränslös och bör derföre också
inom sig omfatta allt, hvaraf då skulle följa, att allt
är i tiden. Detta sätt att draga slutsatser är dock
förhastadt.. Räta linien A är också gränslös, så att
hennes begge ändpunkter kunna utflyttas i oändlighet.
Deraf följer icke, att hon inom sig innesluter allt:
Hon innesluter icke ens inom sig de många andra
oändliga linier som i rummet kunna dragas, och ännu
mindre räcker hon till att inom sig innesluta ytor,
vinklar, figurer, solida figurer o. s. v. Gränslöshet i
ett visst afseende är således alldeles intet bevis för,
att det gränslösa också är allt omfattande eller
innesluter all verklighet i sig.
Men kanske är den tidlösa verkligheten orimlig
af något annat skäl. Huru skulle vi föreställa oss
henne? Då tidsformen utmärker sig derigenom, att
det ena går förut och det andra följer efter, under
det att visserligen somligt är på samma gång; så
skulle den tidlösa existensen utmärkas derigenom, att
ingenting går fore eller efter det andra, utan allt är
på samma gång. När nu. redan inom tiden mycket
kan vara på samma gång, hvarföre skulle det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
