Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
sakens verklighet. Hvarje tidsmoment, då det ju är
fyldt med en oändlig mängd potenser till en först
senare framträdande verklighet, inrymmer sålunda i
sig en mängd overklighet. Vore tiden icke formen
för en ofulländad verklighet utan för en fulländad,
så skulle hon naturligtvis i samma ögonblick afstanna,
ty hon hade då ingenting vidare att uträtta. Den
fulländade verkligheten kan omöjligen hafva någon
tid efter sig. Hon måste såsom fulländad i sig
inrymma all verklighet, så att hvad i henne icke är
förhanden, det är idel overklighet. Sådan är den
existensform, som vi kalla evighet. Evigheten är
tiden, sådan denna skulle vara, ifall hela den
oändliga tidserien vore indragen i ett enda nu. Derigenom
att evigheten till tiden intager denna ställning, är i
henne upptagen all den verklighet, som i tiden är i
oändlighet utbredd, men ingenting af tidens
overklighet är i evigheten upptagen. Tiden och evigheten
förhålla sig till hvarandra alldeles på samma sätt
som den ofulländade verkligheten i det hela förhåller
sig till den fulländade verkligheten i det hela: den
förra har icke en verklighet, som den senare saknar,
utan den verklighet, som i den förra är upptagen, är
ock upptagen i -den senare, men utan den afkortning
eller den brist (frånvaro af verklighet), som utgör
kännemärket på den förra. Den omständigheten, att
en verklighet i tiden förekommer splittrad eller
blandad med overklighet, innebär sålunda icke, att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
