Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
uttryckas så här: "att hålla någonting i sitt hjerta
för sitt högsta goda" och "att det öfver allting kär
hafva." Detta är den egentliga meningen med att
dyrka, och en sådan dyrkan är hvarje förnuftig
menniska skyldig att egna åt det, som hon i sanning
finner vara den högsta verklighet och "all tillvaros
yttersta grund". Men att materien är en sådan
högsta verklighet, är ännu ej genom bevis ådagalagdt och
skall heller aldrig genom bevis ådagaläggas, sålänge
menniskoanden i sitt tänkande följer de lagar, hvilka
nu, enligt all logik, äro för honom bindande. Jag
medger, att jag här endast uttalar mig i påståenden,
men det kapitel, om hvilket här är fråga, innehåller
öfverhufvud ingenting annat än sådana.
De tvenne följande kapitlen handla om
naturlagames oföränderlighet och allmänhet. Vi skynda
oss att lemna vårt bifall till allt, hvad som till
förmån för denna sanning blifvit andraget eller
hädanefter kommer att andragas. Men vi påstå, att denna
sanning, att en naturlag är oföränderlig, icke för
någon kan bevisas genom något blott experimenterande.
Intet experimenterande kan upplysa mig om
någonting mer, än att en viss regel är förhanden i det
genom experimentet profvade fallet. Att denna regel
också är en lag, så att hon gäller i alla möjliga
likartade fall, det kan intet experimenterande lära mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
