Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
linea eller yta eller solid figur eller materia, och
endast sådant kan hafva en plats i rummet; utan när
vi säga, att en naturlag är förhanden här eller der,
t. ex. i jorden och i vintergatan, så mena vi dermed
alltid, att de kroppar, i hvilkas egenskaper den lagen
är uttryckt, hafva sin plats på det angifna stället.
Likaledes, när vi säga, att en lag gällde den eller
den tiden, mena vi alltid, att det verkliga föremål, i
hvars egenskaper den lagen uttrycktes, var till på den
tiden. Lagen sjelf kan icke vara i tiden; ty emedan
tiden icke är något annat än formen för förändring,
så skulle lagen just genom att falla i tiden få afpruta
något af sin oföränderlighet. Men sannt är, att, i den
mån en regel verkligen är lag, så gäller det, att
ingen tid och intet rum upphäfver honom. Men
hvarföre? Derföre allena, att lagen uttrycker det hos en
sak, som för den saken är nödvändigt och följaktligen
under inga omständigheter kan vara borta. Derföre
är lagen bindande, det föremålet, som af honom
bindes, må finnas här eller der och i hvilken tid som
heldst, men visserligen med den inskränkning, att
föremålet i den punkt, som lagen afser, i alla fallen gör
anspråk på att vara detsamma. Att lagen är allmän
och oföränderlig är således ingenting annat, än att
han uttrycker nödvändighet, hvilken nödvändighet i
ena fallet frigör från beroende af rummet och i andra
fallet från beroende af tiden. Och ville vi nu
särskildt finna svaret på den nyss uppställda frågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
