Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
gonsin träffa en verklig naturlag. Om under funnits
eller tilldragit sig inom naturen, så hafva de icke
kunnat upphäfva de lagar, genom uttryckandet af
hvilka naturen just är natur. Detta är sjelfklart.
De under, som timat, hafva tilldragit sig enligt
naturens lagar, ej i strid mot desamma. Emot dem,
hvilka nödvändigt i undren vilja se ett suspenderande
af naturens verkliga lagar, ställer jag mig obetingadt
på materialismens sida, eller rättare — då
materialismen endast genom en inkonseqvens kan få in några
lagar i naturen — jag ställer mig obetingadt på D:r
Büchners sida, som proklamerat dessa lagars
orubblighet. Jag gör detta lika tryggt och frimodigt, som
jag skulle ställa mig på de s. k. fritänkarnes sida
mot hvar och en, som ville påstå, att någonsin något
funnits, finnes eller kommer att finnas, som strider
emot tankens verkliga lagar. Den tiden bör vara
förbi, då det gällde såsom bevis för ett verks
guddomlighet, att det innebar ett upphäfvande vare sig
af naturens lag eller af tankens. Gud är den
oföränderliga grunden till de förra såväl som till de
senare, och han upphäfver eller suspenderar dem icke,
men han tager dem i sin tjenst: de äro icke hans
motståndare utan hans tjenare. Men det förstås: det
är mycket, som af menniskorna utgifves för att vara
tankelag eller naturlag, utan att det i sjelfva verket
är så. Det är endast de verkliga — de nödvändighet
uttryckande — lagarne, som jag tager i försvar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
