Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
verlden eller naturen som regerar sig sjelf, men icke
Gud som regerar verlden. Gud såsom verldsregent
är öfverflödig, och dermed visserligen äfven omöjlig.
Detta argument saknar icke sitt stöd. Det är
redan af oss medgifvet, att naturlagarne äro
nödvändiga och oföränderliga. Naturen följer ock i allo sina
lagar, och allt, som i henne sker, sker med
naturlagens nödvändighet. Inom naturen kan således
aldrig inträffa annat, än naturlagen i naturens namn
fordrar, hvartill behöfves då ännu en öfvernaturlig
regent, som i högsta hand lagar, att det inom
naturen går just så som det går, när det icke Jean gå
annorlunda? Om skeppet icke kunde gå ur sin rätta
kosa, behöfdes väl då en styrman?
Dessa frågor äro snärjande, men de äro icke
farliga.. Om det inom naturen icke ikan gå annorlunda
än det går, hvarpå beror det? Uppenbarligen derpå,
att nödvändighet i naturen är förhanden. Ty att
någonting är nödvändigt, och att det icke kan vara
annorlunda, det är, som hvar man vet, alldeles ett och
samma. Så långt nödvändigheten i naturen räcker,
så långt räcker inom henne lag och laglydnad.
Frågan, huruvida naturen då kommer att behöfva en
annan regent än sig sjelf, beror då tydligen derpå,
huruvida clen nödvändighet, hon i sig äger, kan
förklaras ensamt ur henne sjelf, eller om denna
nödvändighet måste för sin egen möjlighet förutsätta
någon annan makt än den, som tillkommer naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
