Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
finns något väsen, som har den egenskapen, så måste
då äfven ett sådant väsen finnas. Och det bör vara
sjelfklart, att det i alla afseenden sjelfständiga
väsendet icke kan vara mer än ett. Detta ena, absolut
fria eller sjelfständiga väsen kalla vi Gud. Han är
således den oumbärliga förutsättningen för all i
verlden förekommande nödvändighet, så att denna
honom förutan aldrig skulle finnas till.
Men är Gud den yttersta grunden äfven för den
nödvändighet, med hvilken allt inom naturen sker, så
kan man naturligtvis i den omständigheten, att allt
i naturen sker med den nödvändighet naturlagarne
innehåller, aldrig finna något skäl emot Guds
verlds-regering. Vi hafva nu funnit, att naturlagen aldrig
skulle kunna äga någon nödvändighet, om icke Gud
funnes såsom den, på hvilken sjelfva denna
nödvändighet i högsta hand beror. Men att vara den, på
hvilken det i högsta hand beror, att allt i verlden
går så som det i naturens namn bör gå, d. v. s. med
den nödvändighet, hvilken i naturens verkliga lagar
har sitt uttryck, det visade sig just vara den
egentliga betydelsen af en verldsregering; och det har alltså
visat sig, att begreppet om en verldsregent, långt ifrån
att i sig innebära en obegriplighet, tvärtom är ett
till den grad oumbärligt begrepp, att derförutan ingen
nödvändighet i verlden skulle förekomma och således
icke heller den insigtens nödvändighet, som alltid är
förhanden då, när någonting förstås eller begripes:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
