Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
betraktas annorlunda än såsom en form af ofulländad
frihet. Det i valfriheten, som uttrycker frihet, ar icke
den i valet liggande obestämdheten — ty denna finns
äfven hos hvarje ting i naturen, som är stadt på
öfvergång från ett tillstånd till ett annat — utan det
är dels den omständigheten, att detta tillstånd för
subjektet är medvetet, dels den omständigheten, a-tt
när obestämdheten lemnar rum för bestämdheten,
detta är en omständighet, för hvilken grunden är att
söka hos subjektet både i anseende till sjelfva faktum
och i anseende till sättet, så att subjektet är sjelft
grunden både dertill, att beslut sker, och att det sker
så som det sker. — Då valfriheten sålunda alltid är
en ofulländad frihet, så är det klart, att den frihet,
vi här tillskrifva Gud den fullkomlige, icke kan vara
liktydig med valfrihet. Den är icke en godtyckets
frihet i sådan mening. Gud kan göra allt hvad han
vill, men han kan icke vilja annat än det han gör,
ty han gör alltid det bästa, och han kan aldrig vilja
annat än just detta. Den allgode vill det goda. Och
skulle nu någon spörja, om Gud vill det goda,
derföre att det är godt, eller om det är godt, derföre
att han vill det; så svara vi, att dessa två saker:
uGud vill det", och "det är godt" äro ett och samma;
det förra är blott ett konkretare uttryck och det
senare ett abstraktare. Men just derföre, att den
senare insigten — att någonting är godt — innebär
saken mera in abstracto, så är hon lättare att kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
