Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
vändighet, men att naturen icke i sig sjelf innehåller
den yttersta grunden till denna nödvändighet och
sålunda måste mottaga henne annorstädes ifrån, från
en verklighet, som icke är ofri natur: då är det falskt,
att spår af öfvernaturlig inverkan i naturen icke
förekomma. Man behöfver icke genomströfva himmelen
for att söka de spåren: de finnas här på jorden
strödda kring min egen fot. De finnas, hvarheldst en
lag verkar. Laplaces berömda yttrande, att han
aldrig i sin astronomi hade behöft begagna sig af
hypothésen Gud, bevisar ingenting annat, än att han
såsom astronom aldrig hade behöft göra sig den
frågan: den omutliga nödvändighet, som jag öfverallt
finner uttryckt i himlakropparnes sätt att vara till —
hvarifrån kommer hon? kan hon inom den ofria
naturen finna sin tillräckliga förklaringsgrund? Hade
Laplace till sig sjelf ställt denna fråga, så skulle
hypothésen Gud kanske icke blifvit honom lika
umbär-lig. Men det är en naturlig sak, att man, när man
söker efter grunder, icke går längre tillbaka, än jemnt
så långt som behöfs för att få förklaradt det, som
man tagit sig fore att förklara; och har man icke
tagit sig fore att förklara nödvändigheten i naturens
lagar, så kan man vara nöjd med mycket mindre än
att gå tillbaka ända till all nödvändighets yttersta
källa och begagna sig af en sådan hypothes som
Gudsbegreppet. Såsom naturforskare äger man nu all rätt
att icke fråga efter grunden till naturens nödvändig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
