Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
den ifrågavarande just var en annan och ny. Att det
rena ljuset i den punkt, som är i fråga, börjar bryta
sig just på det sätt, som ger en röd färg, det beror
derpå, att vi nu befinna oss just der i
brytningsskalan, och icke annorstädes; men att vi i den
punkten af rummet träffa just den punkten af
brytningsskalan, det beror i sin ordning på prismats ställning
till den obrutna ljusstrålen, och denna ställning vore
ju fullkomligt omöjlig, om icke den obrutna
ljusstrålen fanns. Precist på samma sätt är tidsexistensen
en fortlöpande skala af efter hvarandra fallande
brytningar af den tidlösa existensens odelade realitet, och
hvarje framsteg inom denna skala, äfven det
aldra-minsta, innebär en ny hänvisning till den tidlösa
existensen.
Detta måste då äfven vara händelsen, när det
inom verldsutvecklingen gäller en sådan öfvergång
som den, genom hvilken en första menniska blir till.
Låt vara, att den sidan af denna tilldragelse, hvilken
faller inom den materiella verlden, blott innebär en
ny form för materiella delars samvaro: sjelfva det
nya i denna form låter sig, såsom vi visat, ur intet
föregående, samtida eller efterföljande fullständigt
förklaras, utan förutsätter ovilkorligen sammanhanget
med en utom tidsserien fallande verklighet.
Men det bör också kunna begripas, att, om de
materiella delarne genom den första menniskans
uppkomst’fått en ny form för sin samvaro, så har detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
