Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
genom öfvergången till en högre art?). Vi finna
således ingenting, som hindrar, att menniskan, äfven
den blott naturliga, i förhållande till naturen i det
hela såsom den blotta sammanfattningen af
naturföremål, har den högre sjelfständigheten och derföre
äfven kan utgöra naturens ändamål.
Den föregående argumentationen är nu förd
under den förutsättning, att vi med natur mena den
(|vantitativa sammanfattningen af alla naturföremål,
d. v. s. af alla ofria ting. Vi veta alltför väl, att
man med natur kan mena något annat och högre
än detta. Man kan med natur mena den ofria
verlden såsom ett system af högre och lägre varelser.
I systemet abstraherar man icke längre från det,
hvarigenom det lägre är lägre och det högre är
högre, utan beggederas plats i systemet bestämmes
just efter det enas lägre och det andras högre natur.
Det synes då, som om de svårigheter skulle försvinna,
som i det föregående infunno sig vid försöket att
sätta naturen öfver menniskan och låta henne vara
menniskans ändamål; ty svårigheten berodde då
derpå, att naturen såsom ett helt af delar ej för tanken
kunde blifva till annorlunda än genom frånseende från
det, som i delarne var högre och lägre. Frågan blir
då den, huruvida, när man stannar vid ett blott
system — ett helt af högre och lägre verkligheter —
enheten i detta system kan vinnas utan en sådan
abstraktion, som den, hvilken infann sig då, när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
