Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
menniskan öfverhufvud kunde sägas vara naturens
ändamål. Det var icke derföre, att den organiska
menniskan i alla afseenden innebar en större
sjelfständighet än naturen sjelf och allt annat i naturen —
det finns i naturen mycken kraft som tusenfaldt
öfvergår menniskans, och naturen sjelf är åtminstone i
afseende på rum och tid oändligt mycket mera
vidtomfattande än den naturliga menniskan — utan det
var derföre, att det afseende, i hvilket segern tillkom
den menskliga organismen, var ett mycket högre
afseende än något bland de afseenden, i hvilka samma
organism af annat blef besegrad, nämligen afseendet
på sättet att vara till såsom individuell varelse. I
afseende på det sättet är det som menniskan vinner
seger öfver alla andra naturföremål och öfver naturen
sjelf. Och det sättet är väl äfven vigtigast att afse,
när det gäller att bedömma den lägre eller högre
sjelfständigheten; ty ett högre sätt att vara
sjelfständig är alltid ett högre sätt att vara individuell och
tvärtom. — Vi kunna således omsider uttrycka vår
ställning i frågan sålunda: naturens inom henne
fallande ändamål är det, som inom henne är
sjelfstän-digast. Hvarken hon sjelf eller något inom henne är
i alla afseenden det sjelfständigaste. Alltså är
hvarken hon sjelf eller någonting inom henne hennes
ändamål i exklusiv mening. Men i komparativ mening
är det hennes i henne befintliga ändamål, som i det
högsta afseendet uttrycker den största sjelfständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
