Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
naturexistensen fallande menniskan och ytterst är det
absolut sjelfständiga väsendet, Gud; då bör det vara
klart, att det högsta afseende, i hvilket en menskligt
naturlig organism kan betraktas, är det, som uttrycker
dess ställning till sitt högre och högsta ändamål; och
då kommer den organism att stå högst, hvilken städse
utgjort det lydiga organet för ett lif helgadt åt Gud
i fullkomlig lydnad för Guds vilja. Har det alltså
funnits en menniska, om hvilken detta framför alla
andra kan sägas; då är också, enligt denna
verlds-åskådning, den menniskans naturligt-organiska lif hela
naturens ändamål, försåvidt detta är att söka inom
naturens egna gränser. Att en sådan menniskas
upp-’ trädande är ett redan förgånget, hvaraf kunde synas,
som om åtminstone den efterföljande
verldsutveck-lingen icke i det nämnda skulle kunna hafva sitt
ändarnål, det bevisar i sjelfva verket häremot
ingenting. Ty för det första erinra vi derom, att ett inom
naturen sjelf fallande ändamål för naturexistensen
aldrig kan vara ett sådant ändamål annorlunda än
komparativt; och då kan mycket återstå att uträtta,
äfven sedan den högsta sidan af det totala
verlds-ändamålet i den eller den varelsen fått sitt
fullkomligaste möjliga uttryck: och för det andra — hvilket
blir samma sak sedd från en annan sida — äfven en
efterföljande tilldragelse kan i en föregående hafva
sitt hufvudändamål, såsom händelsen är, hvarje gång
-följderna af en handling, som är företagen för ett
Wikner, len materialistiska verldsäsludningen. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
