Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
en verklighet faller i tiden, är blott en för mig
oumbärlig tanke eller idé (ungefår hvad Kant theoretiskt
skulle säga om det intelligibla Jaget); men det är
ingen verklighet. Vi svara härpå: hvad jag måste
kunna afgöra, om någon vetenskap för mig skulle
blifva möjlig, var det, huruvida Jag i A, likavisst
som Jag i B, verkligen vore min tillhörighet, och det
visade sig då, att jag icke kunde blifva viss deröm,
utan derigenom att de begge visade sig tillhöra ett
Jag, som icke föll i tiden. Är det väl nu tänkbart,
att de i verkligheten skulle vara mina och ingen
annans, blott derigenom att de tillhörde eller
samman-bundos med en bland mina idéer, som i verkligheten
icke hade någon motsvarighet? Naturligtvis icke. När
man skall afgöra, huru någonting i verkligheten är,
så är det icke efter verklighetslösa idéer, som
verkligheten skall mätas. När man skall tillse, hvad som
är och icke är, så måste antingen verkligheten vara
gifven i och med förnimmandet, och i sådant fall är
idéen omedelbart motsvarad af en verklighet, eHer
ock skall förnimmandet rätta sig efter saken, icke
tvärtom. Dessutom, då det vore genom att tillhöra
denna idéen som de tidliga Jagen skulle tillhöra just
mig och ingen annan; så är det klart, att idéen
sammanfaller med det hos mig som jag i egentligaste
mening kallar Jag och ingen annan. Idéen uträttar
då äfven det, som jag uträttar. Men det är jag som
tänker den idéen, och idéen är ponerad vara en blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
