Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
hos det sökta Jaget: så kan dock icke hvarje af det
tidliga Jaget utförd handling i hvilken mening som
heldst tillskrifvas det sökta Jaget, som ju kan vara
ett tidlöst Jag; och derföre är det icke heller nog,
för att åt det tidlösa Jaget tillförsäkra egenskapen
att vara subjekt för en handling, om man uppvisar,
att denna handling i tiden af Jaget utöfvas. Jaget
är i tiden alltid subjekt för den handlingen eller det
tillståndet att vara i tiden och handla successivt; men
för denna handling är det tidlösa Jaget ej dermed
uppvisadt vara subjekt, ty det skulle strida mot dess
natur af tidlöshet. Så kunde det ock hända, att
sjelf-förnimmandet vore en det tidliga Jaget tillkommande
handling, hvilken icke åt det sökta Jaget, ifall det
är tidlöst, kunde hänföras i den omedelbara mening,
att detta sistnämnda Jag biefve subjekt för den
handlingen. Vårt nyss gifna bevis måste derföre
kompletteras medelst ett tillagdt uppvisande deraf, att
sjelf-förnimmandet eller sjelftänkandet hörer till de
handlingar, som ovilkorligen måste få äfven det sökta
Jaget till subjekt, såsnart det till sitt subjekt har ett
tidligt Jag. Och detta uppvisande torde icke vara
så svårt att åstadkomma. För åstadkommande af det
förutnämnda åsyftade resultatet att kunna igenkänna
Jag i A och Jag i B såsom verkligen mina, måste
de, enligt hvad vi visat, begge kunna hänföras till
det sökta Jaget, så att de tillhöra detta och dermed
visa sig tillhöra mig i motsats mot hvart och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
