Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
ett mig tillhörande, verkligt Jag finnas att uppdraga
gränserna för. Att detta Jag nu icke kan vara
verkligt på något af de sätt, hvarpå ett Jag i tiden kan
vara verkligt, det är i det foregående bevisadt. Det
måste alltså vara verkligt i den tidlösa existensen.
Och der är det, enligt hvad vi nu funnit, förhanden
icke såsom en blott möjlighet eller potens utan såsom
en verklighet. Och det är icke blott i allmänhet en
verklighet, utan det är verkligt just såsom ett Jag
eller i anseende till de bestämningar, genom hvilka
det är person. Det visade sig nämligen i det
föregående vara ett verkligt Jag, genom hänförande till
hvilket allena jag kunde igenkänna en bestämning
eller ett-tillstånd såsom mitt och ingen annans, och
dertill fordrades, att gränserna af mig kunde
uppdragas mellan mitt Jag och hvarje annans, hvilket
icke kunde ske, om man höll sig till den blotta
möjligheten eller potentialiteten. Jag måste derföre hafva
gränserna uppdragna mellan mitt verkliga Jag och
hvarje annans; och detta kan ej betyda annat, än att
de måste vara uppdragna så, att mitt Jag äfven i de
bestämningar, som uttrycka att det är ett Jag eller
en person, är skildt från hvarje annat Jag eller
person, och dessa bestämningar måste då falla inom mitt
verkliga, ej blott potentiella Jag. Jag kan vara skild
från alla andra ting redan genom de bestämningar,
som hos mig äro opersonliga (ifall jag nämligen äger
några sådana) men att begränsa mitt Jag från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
