Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
med materien delade egenskapen osjelfständighet och
passivitet, och andlig eller förklarad lekamlighet,
derför att den icke framträder under formen af
rummets utomhvartannat. Derför må det ock vara
möjligt, att den här åt oss beskärda kroppens upplösning
i döden icke är en upplösning af vår andliga varelses
passivitet utan träffar denna, endast försåvidt den ej
blott är passivitet utan derjemte är en i rummet
splittrad passivitet; och den från rummets splittring
frigjorda passiviteten kan ändå sedan förblifva ett
slags immateriellt eller från rummets skrankor frigjordt
ämne, nämligen i den mening, att ett ämne alltid är
det i sig osjelfständiga och passiva underlaget för en
kraft eller en verklighet sättande enhet. Detta, som
gäller hela den menskliga organismen, kan då äfven
gälla hjernan såsom tankeorgan. Men skulle nu också
så vara, så är det då i alla fäll icke den i rummet
och tiden befintliga, lyckliga eller olyckliga händelser
och förändringar underkastade hjärnsubstansen, som
blir den tidlösa existensens egendom och möjligen
ett organ för det der befintliga Jagets tänkande; och
om denna kroppsliga hjernsubstans skadas eller
förstöres, ökas eller minskas, det kommer det tidlösa
tänkandet icke vid.
„Med materien försvinner tanken!" utropar Dr
Büchner. Vi svara: med materien försvinner visst
tanken, nämligen det styckeverk af tanke, som vi här
i lifvet mäkta åstadkomma, och som förutsätter rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
