Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
är till och med denna på det eviga riktade erfarenhet
som för materialisten gör det möjligt att hänföras af
sanningens höga renhet och att, under förhoppning
att han tjenar sanningen, med segerkänslor fördraga,
att man hånar hans lära eller till och med nedsätter
hans moraliska person. Huru skulle han under allt
detta stå upprätt, om han icke visste, att han
åtminstone ville ställa sig sanningens bud till efterrättelse?
Och huru skulle detta kunna göra honom stark, om
han icke vore viss derom, att sanningen ägde rätt att
kräfva ovilkorlig lydnad? Och huru skulle sanningen
kunna göra detta, om hon icke vore en makt af
fulländad sjelfständighet? Och huru skulle hon vara
detta, om hon vore vare sig en blott abstraktion eller
ett vexlande och föränderligt föremål, d. v. s. om hon
blott vore en verklighet i tiden? Den sanning, som
ovilkorligt befaller och hvars befallningars
efterlefvande ger styrka att trotsa lifvets och dödens
vidrigheter, måste vara en på samma gång konkret och
oföränderlig, följaktligen tidlös verklighet. Det
förhåller sig visserligen så, att den sanning, till hvars
försvar vetenskapsmannen uppträder och för hvilken
han kan offra sin tid, sitt arbete, sitt anseende och
sitt lif, för honom i det eller det fallet kan gestalta
sig till en abstraktion, ett i ord uttaladt omdöme
eller ett sammanhängande helt af sådana: men det
är sannerligen icke för dessa gnistor af sanningen,
som han vill gå i döden eller äger rätt att det vilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
