Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
angår sjelfva det dåliga valet eller det karrikerade i
den så uppkomna gudatypen, så är det sjelfklart, att
detta alldeles ingenting afgör i fråga om den verklige
Gudens existens. Karrikaturen upphäfver icke
originalet.
Vi hafva i det föregående ådagalagt, att försåvidt
någonting finnes af relativ sjelfständighet — och att
•sådant finnes, det är ett faktum —, så måste också
till detta finnas en yttersta grund, som måste vara
ett väsen af oinskränkt och absolut sjelfständighet.
De ändliga tingens tillvaro såväl som den i dem
herrskande nödvändigheten blefve annars oförklarlig. Det
visade sig också, att detta väsen måste vara
förnimmande, emedan det såsom absolut sjelfständigt tillika
måste vara det i alla afseenden fullkomliga
(ofullkomlighet är alltid osjelfständighet); men det i alla
afseenden fullkomliga väsendet tillkommer alltid af
två kontradiktoriska motsatser den, som uttrycker det
högrè, och det är onekligeu högre att förnimma sin
egen absoluta sjelfständighet än att i förhållande till
den vara icke förnimmande. Dermed är redan sagdt,
att det högsta väsendet verkligen finns just såsom ett
sjelfmedvetet eller personligt väsen. Och då detsamma
måste vara i besittning äfven af alla andra
egenskaper, som uttrycka sjelfständighet och fullkomlighet,
så hafva vi här ett personligt väsen med alla
fullkomligheter utrustadt; och det är just detta, som vi
kristna mena med uttrycket Gud. Gud måste således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
