Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Som vi veta, är denna existens, i hvilken vi nu
befinna oss, och som vi i det foregående i allmänhet
kallat tidsexistens, ett sätt att vara till, hvari
tids-och rumsformen hos hvarje konkret och i någon mån
individuell verklighet äro förenade. Rumsformens
karakter är en söndring i alla afseenden eller åt alla
håll, under det att tidsformen innebär en söndring i
ett afseende eller i en relation, hvilken då är en
relation mellan två, som från hvarandra äro i
oändlighet söndrade, i oändlighet fly hvarandra, och sålunda
förete bilden af en linea eller en längd utan bredd
(skillnaden mellan tiden och en geometrisk linea är
ingen annan än den, att, då begge äro en längd utan
bredd, så är tiden utan bredd derigenom, att hon
icke står i relationer till någonting på sidan, emedan
allt detta är i henne indraget, linien deremot är utan
bredd derigenom, att ingenting i henne är indraget
mer än det, som behöfves för att utgöra en oändlig
längd: med andra ord, det är på grund af sitt
innehålls konkretion som tiden ej får någon bredd, och det
är på grund af sin innehållstomhet, som den
geometriska linien blir en bredd förutan; i den förra är det
rika innehållet, bildligt att tala, för fast
sammanslutet, för att det skulle kunna falla isär på bredden, i
den senare finnes intet innehåll, som skulle kunna
underkastas ett dylikt isärfallande). Den söndring,
som tiden i sig innebär, är sålunda en söndring efter
dualistisk grundform. Att denna söndring nu går i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
