Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
mera begagnas såsom mätare för all förändring
öfverhufvud, och dermed äfven för tidslängden, hvars
qvantum vi ju alltid angifva efter en af oss såsom
konstant antagen rörelse i rummet, månens, jordens,
ljusets, o. s. v. Det synes nu icke vara orimligt antaga,
att döden för den döende närmast innebär en frigörelse
från rummets sätt att vara till, och då äfven från det
sätt att vara till i tiden, hvilket är inneburet i
för-knippningen mellan rum och tid; innebär sålunda en
frigörelse från tidsexistensen, sådan den här framträder
såsom mätbar efter rörelse i rummet. Då det nu är
^ust en sådan existensform, vi i allmänhet mena, när
vi tala om tiden, hafva vi då haft rätt . i att säga,
att döden är en frigörelse äfven från tiden, och att
den existens, som för oss ligger på dödens andra sida,
är en tidlös existens. Men deraf, att den tidens
söndring försvinner, hvilken följer af hennes förening
med rummet, blir ännu icke en följd, att dermed skulle
vara aflägsnad all i tidsformen liggande söndring.
Tvärtom bör den söndring vara qvar, hvilken han
vara qvar, näj den söndringens oändlighet är
försvunnen, hvilken i rumsformen var inneburen. Vi
skulle således äfven på dödens andra sida få en
existensform, i så måtto med tidens analog, att han
inne-bure en söndringens reduktion till grundformen af
tvåhet — naturligtvis den sista form af söndring, som
för en till fullständig individualitet ocli identitet med
sig sjelf sträfvande varelse omsider skall vara att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
