Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Jag ännu är stäldt gentemot den dess bestämdhet,
hvilken i den sålunda individualiserade verkligheten
är inbegripen. Eller för att tala i bildligt språk:
hvad den i mellantillståndet försatte erfar, är det,
att hela den personliga verlden, inclusive honom sjelf,
träder omedelbart fram för hans öga och säger:
„så-dan är jag i min eviga sanning, sådan äs du i din
eviga sanning, d. v. s. sådan borde du vara; se nu
efter hvad du faktiskt är, och hvad jag i och för dig
faktiskt blifvit. Är du en på den eviga verlden i sin
sanning redan förut riktad vilja, då igenkänner du i
mig ditt eget käraste och innersta, och då har du
en oändlig salighet; hvarom icke, så förnimmar du
nu fullkomligt eller ända in concreto striden,
dissonansen, och denna förnimmelse är en oändlig smärta,
som med tidsmått uppmätt, aldrig finner någon gräns".
Detta är, som vi höra, en hrisis, en dom. Det är
hela den eviga verlden och allt hvad i henne är
inneburet, som uttalar denna dom: men finnes det, på
grund af det allt genomgående organiska
sammanhanget, en person, i hvilken all möjlig försoning för
en i universum införd disharmoni är inneburen, så
att han är försoningens egentliga subjekt; då är det
gifvet, att den eviga verlden, som för den en gång
fallne i första mm me t måste framträda såsom en
(objektive taget) försonad verld, också måste
framträda företrädesvis i försonarens person; och såsom
han verkställt försoningen, bör det också blifva genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
