Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
abstrakta sanning är en af mig gjord abstraktion ur
ett evigt och oföränderligt, konkret och individuellt
väsen, hvilket såsom sådant tillkommer en ovilkorlig
myndighet, och det är denna konkreta och
individuella myndighet som förbinder mig medelbarligen
genom de abstrakta tankarne. För materialisten ligger
deremot bakom de abstrakta tankarne visserligen en
konkret verld, ur hvilken tankarne äro abstraktioner;
men denna konkreta verld har, af angifna skäl, ingen
fullkomlig sjelfständigüet och kan då ej heller
medelbarligen genom de abstrakta tankarne utöfva någon
ovilkorligen befallande myndighet.
Så har det nu visat sig, att materialismen
konseqvent omöjliggör all ovilkorlig praktisk myndighet,
omöjliggör hvarje bud al obetingad giltighet.
Sanningsbudet är lika litet ovilkorligt som något annat
bud. Och ej heller finns det någon möjlighet för
menniskan att blifva ansvarig i sin ställning till det
praktiska budet, ty hon har ingen frihet. Följde
materialisten konseqvent sin egen theori, så skulle
han stanna i en fullständig praktisk indifferentism.
Och lika olycklig skulle han blifva på det theoretiska
området. Ty det skulle, som vi hafva sett, ifall han
hade rätt i sina påståenden, blifva fullkomligt
omöjligt att rädda äfven de i verlden nedlagda theoretiska
lagarne. Ur verlden skulle all nödvändighet försvinna
och med den all lagbundenhet i företeelserna; och
vetenskapen skulle då icke vidare hafva någonting att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
