- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
156

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skeliga verkan; det lät ej mera si
intagande som förr. Man ville i
början knappt tillstå för sig sjelf, att
fägringen hade aftagit. Det var
emedler-tid så. Just det, som eljest hade
fägnat företrädes vi§, blef mer och mer
sällsynt. Grubbel, så kallad »lärd»
musik, besynnerligheter, stundom stegrade
till kaotiskt virrvarr, voro helt andra
elementer än de, med hvilka
beetho-ven fordom tjusade. Och dessa andra
elementer förmådde så föga att hänföra.
Ett och annat ögonblick igenkände man
visserligen mästrames mästare:
ackorder, i hvilka en hel verld låg,
salighet sjungande melodier, fröjdade äfven
nu på korta stunder; men glädjen var
dock i en handvändning försvunnen.
Solen drog sig skyndsammeligen åter
bakom molnen, ej sällan bakom rätt
tunga åskmoln,’ hvilka hvarken till form
eller färg lydde behagen. Sinnet
nedtrycktes till och med af de blygrå
massorna. En icke välgörande
förändring hade sålunda föregått med best-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free