- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
170

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppnådde det skönas yttersta gräns,
hvarest varnande står skrifvet: »Ieke
vidare!» Men han, som hade vunnit
så mycket, ville vinna allt. Då
öf-verskred han gränsen, och ett visst parti
tröttnar nu icke att andraga, hurusom
han först bortom gränsen skall hafva
hittat den rätta och äkta musiken.

Och när dessa såkallade kännare
förnimma, att vi andra anse oss för goda
för att säga en osanning, i det vi
obe-tingadt bifalla dem, så ropa de att
man bör höra beethovens
vidunder-Hgheter ofta; ty då skola de
slute-ligen befinnas sköna. Härtill måste
vi dock allramest skaka hufvudet. De
på en framtid tröstande herrame hafva
nemligen förgäfves ropat på förbesagde
vis, allaredan under flere tiotal af år.
Sanningen var ifrån början icke på
deras sida; den har ock ännu icke öf*
vergått dit. De elementer i
beethovens senare tonsättningar, hvilka i sig
sjelfva ej äro intagande, hafva genom
tiden Eka litet stått till sig, som lytta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free