- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
187

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i bröstet, och den som förgått sig, må
i dessa fall tacka Gud, om känningarna
icke äro härolder, hvilka bebåda
allvarsamma sjukdomstillstånd.

»Sedan begäret efter mat och dryck
blifvit stilladt», för att låna ett uttryck
af Homeros, fordrar sångorganet
äfven-ledes hvila. Man bör icke sjunga
genast sedan man stigit från bordet, men
allraminst omedelbart efter måltiden, p*
öfvermodigt sätt, anlita omfångets
yttersta gränsor. Den som härmed oftare
försyndar sig, står i fara att förlora
rösten alldeles. Det är för öfrigt i
nämnde tillstånd lika vågadt, att leka
med ytterst djupa, som med mycket
höga toner. Herrar bas-sångare torde
ej föreställa sig saken så farlig. Hvem
vet ej att de, just företrädesvis i sitt
komfortabla tillstånd, gerna försöka sig
fitet, om möjligt, i kontra-oktaven?
Men de böra, välmättade, ingalunda
brumma.

Att sjunga i mycket stark värma
eller sträng köld, kan äfven bli fbrderå*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free