- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
213

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niska armod tvingar den mera
musika-Kaka åhöraren, att i andanom sjelf
tillsätta, sjelf tilldikta mellanstämmoma.

Det ftr en oftast bestyrkt
erfarenhets-sak, att till ganska många af våra
bönders polskor ingen skönare harmoni kan
sättas, än just den, i hvilken
merom-nämnde bordun utgör den djupaste
klangen. Må man göra försöket. Det skall
snarligen besannas, att kromatikens och
enharmonikens ackorder föga passa hit.
De harmonier deremot, hvilka stämma
till så väl melodien som bordun-tonen,
tilldela polskan oftast en friskhet och
betydelse, till hvilken många lärda
tonsättare hafva skäl att skåda upp med
alundens blickar.

En nära slägting till vår svenska
nyckelharpa är lyran, (»la lire»),
tyskarnas »Leyer». Hvilken musikälskare
vet icke, på hvilket humoristiskt Sätt
JOSEF haydn, i sina viol-qvartetter och
sinfonier, samt i »Årstiderna», har
härmat lyran. Anmärkningsvärdt är
onekligen, att haydk så g erna påminner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free