- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
219

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trängda af bättre och skönare
tonverktyg. Detta kan ej förnekas. Men vi
böra i dem icke desto mindre vörda
qvarlefvor från sannolikt oändligt
af-lägsna tider. Dessutom kunna de
flesta bland orkestrarnas lysande
instrumenter, om de än skulle vilja
högmodas, svårligen afskudda sig slägtskapen
med landtbygdens enkla flöjter och horn.
Blott de i nyare tider, egentligen
under sistförflutna sekel, införda
orkester-instrumenterna, t. ex. klarinetten och
cellon, måste så till vida undantagas,
att de icke kunna räkna direkt
fränd-skap. Men icke så alla de öfriga.
Nyckelharpan är, såsom vi sett, en slägting
till hela violinqvartetten, ingen nämnd
och ingen glömd. Tenor-, bas-, alt-,
kent- och vald-homen deremot,
äfven-som cornetto-familjens talrika ledamöter,
jemte allt hvad som kallas trumpet och
basun, befinnas vara nära befryndade
med dalarnas enkla vallhorn. Pukan
och bastrumman täcktes förlåta, att man
kallar dem afkomlingar af sådana ton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free