Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 1. Guds väsende och egenskaper - 5. Den vise, blifven till dåre - 6. Den förödmjukade lärde - 7. Den brede och den smale Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS VÄSENDE OCH EGENSKAPER.
5
svarade han helt enkelt; . "Ju mera jag tänker på
Guds väsende, desto obegripligare blir det mig."
(i. Den förödinjukade liirtle.
Ps. 139, 7, 8. Herre! hvart skall jag fly for ditt
ansigte? fore jag upp i himmelen, så är du der;
bäddade jag åt mig i helvete, si, så är du ock der.
En öfver sin lärdom något uppblåst man gick en
gång utefter en enslig bergshöjd, hvarvid han var så
fördjupad i begrundandet af några allmänna sanningar,
att han hvarken såg till höger eller venster. Helt
oförmodadt stötte han på en herdegosse, som tycktes
leka med några småstenar, hvilka han, den ena efter
den andra, tog i handen och noga betraktade. "Hvad
har du för dig, din slyngel," frågade den stränge
mannen. "Jag tänker, nådig herre," svarade gossen.
"Hvarpå kan du väl tänka?" sade den vise förundrad,
och kanhända till och med förargad, deröfver att
gossen vågade falla honom i handtverket. Barnet blef
honom icke svaret skyldig, utan sade helt frimodigt:
"Jag tänker på Gud". — "Vet du då hvar Gud är?"
frågade åter den lärde, och när gossen log åt den
underliga frågan, fortfor han: "Ser du, du vet det icke."
Derpå tog mannen ett rödt, vackert äpple ur fickan
och tillade: "detta skall jag gifva dig, om du kan
säga hvar Gud är." Gossen öppnade nu sin väska,
framtog ur densamma icke mindre än två äpplen och
sade: "Dessa, käre herre! skall jag gifva eder, om ni
kan säga hvar Gud iclce är." Den verldsvise stack
sitt äpple i fickan och gick flat sina färde.
7. Den brede och deri smale Gnden.
Es. 57, 15. Så säger Herran! Jag bor i höjden och i
helgedomen och när dem, som ön förkrossad och
ödmjuk ande hafva, på det jag skall vederqvicka de
ödmjukades anda, och hela de förkrossades hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
